dagen idag har faktiskt både vart väldigt bra och lite dålig :)
skolan var jättekul, ovanligt men ah så var det iallafall!
även fast franska förhöret gick åt helvete så kändes allting väldigt bra iaf!
efter skolan så blev det frisören, vilket var det stora misstaget för dagen,
förut hade jag hår som gick ungefär nedanför brösten, nu har jag hår som
är 10cm kortare :( ville bara att lite av topparna skulle försvinna men NEJ
så blev det verkligen inte, själva håret blev snyggt men aalldeles för kort verkligen!
resultatet, både före&efter syns på bilden nedan!
efter det så blev det lollo, vi snackade typ massa och sen så åkte vi till sjömarken!
gick runt lite och snackade mer, flummade och massa :D haha lollo är läskig! :o
haha, men det var lika kul som alltid :)
imorn blir det linnea, jossan&vickan och skolan såklart, blir nog kanon!
puss på't!<3






FÖRE



EFTER!

liiite skillnad kan man ju säga, saknar redan det långa :(

ha det bra<3

tänkte börja med min outfit för varje dag hade jag tänkt iallafall :)
men eftersom jag en gång förut sa att jag skulle börja med låttips så kanske detta går lika dåligt!
men jag hade tänkt att dra igång med båda två tror jag faktiskt ;d
detta är outfiten och nedanför kommer låttips! ENJOY


linne från gina, skjorttunika från gina&leggins från lindex tror jag! (:




några låttips! min favorit musik just nu iallafall:)

Rehab - Rihanna
Take a bow - Rihanna
No air - jordin sparks och nån mer
I don't want to be - Gavin DeGraw
About you now - Erika Selin
Happy Ending - Mika
Smack that - Akon
Don't matter - Akon

det är iallafall några av dem låtarna + att jag har fastnat för fjortisdunk, pinsamt, men sjukt bra ;$
hahah, så normal är jag!
ha det bra<3

Elinor Gustavsson.

Det var den 6 juni år 20009 som jag trodde att mitt liv skulle ta sin vändning. Det var nämligen då som jag blev tillsammans med killen som jag hade tyckt om så otroligt länge. Jag kände mig då som den lyckligaste tjejen på denna planeten. Jag var helt säker på att ingenting skulle få mig att må dåligt eller någonting. Men jag hade fel. Två veckor senare, det var midsommarafton och allt var helt underbart. Närmare bestämt så var mitt liv perfekt. Men det skulle inte hålla sig särskilt länge. Klockan var runt 16.oo och hela mammas släkt var hemma hos oss, när jag hör hur mobilen plingar till utifrån köket. Jag skyndade mig dit och såg att jag hade fått ett sms. När jag sedan såg vem det var ifrån så lände jag hur glädjen och lyckan spred sig från topp till tå. Hjärtat slog dubbla slag när jag tryckte på knappen så jag kunde läsa smset. Men jag ångrade mig direkt efter att jag hade läst första meningen. Jag kände hur lyckan och glädjen rann av mig och ersattes av ledsamhet. Det värkte i bröstet på mig och jag kände hur ögonen fylldes utav tårar. Det var över. Han ville tydligen inte vara tillsammans med någon på sommaren. Men det såg jag bara som en otroligt dålig bortförklaring.

Dagar och veckor gick och mitt liv hade förändrats totalt. Det hade blivit mycket svårare att lita på killar igen eftersom han jag hade varit tillsammans med inte hade gjort slut med sin gamla tjej när han var tillsammans med mig. Det var någonting som jag fick reda på nu i efterhand.

Sedan hade hela sommarlovet gått och det var dags för skolan igen. Nu var det dags för 8;an. Jag kan inte direkt säga att allt var bra. Men när man hade dem bästa vännerna som fanns där och stöttade en så kändes allting mycket bättre. Men det var mycket stress för att hinna med allt. Det var skola, läxor, fotboll, ridning, vänner och mycket mer. Det blev som sagt mycket stress och jag kände en viss press på mig själv. För jag ville ju självklart klara allting. Jag ville uppnå vissa betyg och mycket andra saker som sätter stor press.

Det gick längre in på terminen och allting kändes ganska bra. Stressen hade lugnat sig och allt var bra med vännerna. Men jag trodde det skulle hålla sig längre. I början av November ungefär så kände jag att mitt såkallade ” tonårsliv ” började. Jag var arg, deprimerad och ledsen många stunder. Men sen därefter var jag jätteglad. Men jag tog åt mig utav minsta dåliga kommentar som jag fick. Oavsett hur elak eller taskig den var så tog jag åt mig otroligt mycket. Det var otroligt många som insåg det och började tracka ner på mig. De som gjorde det här mest var killar som går i vår skola men som inte känner mig överhuvudtaget. De sa bara kommentarer om mitt utseende och det visade ganska tydligt vilka dem egentligen var. Jag försökte tänka bort allting som dem sagt men det var inte lätt. Mitt självförtroende hade redan sjunkit ner till botten. Vore det inte för att jag hade så stöttande vänner så skulle jag antagligen varit på samma ruta än, fortfarande mått så dåligt som jag mådde då. Men det var inte det enda med alla kommentarer. Det lägsta dem gjorde var att dem skrev allting på datorn. Den vågade knappt se åt mitt håll i skolan. Det gjorde så att allt kändes båda bättre och sämre.

Nu när jag har skriver allt detta och vet att det inte var så länge sen så känns det både bra och dåligt. Det känns bra eftersom mycket av det är över men även dåligt pågrund av att det fortfarande kommer mycket kommentarer från olika personer och att vissa snackar mycket när man är själv med någon. Men så fort dem kommer tillbaka till sitt gäng så existerar inte jag längre.

Det finns väldigt många personer som jag tycker om, och jag vill finns där för alla som behöver. Men så försöker jag vara snäll emot någon och det enda man får tillbaka är ”håll käften” eller ” jag hatar dig” och det är sådana kommentarer som jag kan få av någon jag snackade med som bra vänner för bara någon dag sedan. För mig gäller detta mest killar. För så här håller iallafall inte dem tjejer som jag känner på.

Men till sist så måste jag säga att jag vet att jag inte är snyggast i världen och att jag har inget speciellt vackert utseende. Men jag är iallafall mig själv och jag är snäll. Man kan alltid lita på mig för jag berättar inte för någon. Jag är ganska glad över att jag gick igenom den här perioden för den fick mig att verkligen tänka. Jag ångrar ingenting, och då menar jag verkligen ingenting. Jag är nöjd med mitt liv och den jag är. Det kan ingen ta ifrån mig.

och sååå har allting börjat igen! och det började inte lugnt precis :(
haha, denna veckan har jag, franskaläxa, engelskaläxa, biologiläxa, svenskaläxa typ ,( ska läsa typ)
soläxa, och sen kommer det säkert nått mer under veckan, heelt sjukt!
haha, menmen, så det blir la att studa lite snart :)
men första dagen var bra iaf, var kul att få träffa alla iallafall!
sen blev det sjömarken med lolloo! träffade emma, och sen fick vi våra BBN biljetter :D
så den 12 februari blir det DISCO!
ska feeeesta loss girls! (L) haha , superskoj ska det bli verkligen :)
annars har inte så mkt hänt idag, nu blir det plugg,plugg&lite one tree hill (a)
pusshej!<3

herregud vilken sjuuukt underbar dag detta har vart verkligen :O
började med att faktiskt gå upp tidigt imorse ;D för jag skulle in och simma med emma&lollo!
tog bussen som gick 09.50 in till stadsparksbadet :) simmade typ 24 längder (a)
haha jättedåligt av mig men jag orkade inte längre sen :)
sen så åkte vi till knalleland för vi skulle kolla på talang saken som sändes där!
talang 2010 casting eller nått :) haha, och vi gick runt lite, kollade ibland.
och när vi satt där på mcdonalds så började jag&lollo&emma prata om att jag kanske skulle sjunga.
men jag ville typ inte, dem sa att dem skulle anmäla mig och massa men jag visste inte.
men det slutade med att jag skrev upp mig och blev nr 64.
lite innan på dagen så såg vi även att Bert Karlsson satt i publiken, och det var ju då
peppandet började i mig, jag ville verkligen sjunga men ändå inte!
sen blev det min tur i kön och precis innan jag skulle upp, så satte sig Bert nere vid scenen.
det måste vart en tillfällighet att det blev så, men innan hade han suttit en bit ifrån och
det hade vart såå mycket bättre ;d haha men det var kul!
jag gick upp på scenen, sjöng My heart will go on i akapella och sen hade jag gjort mitt.
när jag kom av scenen så kände jag bara hur adrenalinet rusade genom kroppen.
det var heelt sjukt verkligen :o har aldrig känt den känslan förut verkligen :)
helt jävla underbart. det var vääldigt mkt folk som stod och kollade men det kändes bra!
tack emma&lollo för stödet inför detta, det kändes verkligen bra!

och det är absolut inte varje dag som man kan komma hem och säga,
" mamma, jag har sjungt för Bert Karlsson idag"
det var helt underbart, detta var en helt sjuukt galet bra dag verkligen!
tack för det! (L)