kärlek är nog båda bland det bästa&värsta som finns!
den är helt underbar när man har den och är älskad, men hemsk och totalt värdelös
när man står utan den!
jag ser många personer vars deras hjärta brustit, och jag har själv vart med om samma sak.
det är ingen känsla i världen som slår den, att förlora någon som man verkligen älskar
utan hela sitt hjärta, att förlora tjejen eller killen som man gav sitt hjärta till.
det gör ont och det är hemskt. men känslan av att veta vad kärlek är, ger en ny start.
man kan starta om utan att oroa sig för fel känslor, för när det kommer nästa gång,
så kan man ordna upp det innan någonting händer.
och om känslorna för en person någon gång har funnits där, så kommer dem alltid
att göra det! det har nästan ingen betydelse vad dem gör och vad som händer,
dem finns alltid kvar där, för man kan inte tvinga bort kärleken.
kärlek är något som ens hjärta bestämmer, man känner när man hittar den rätta
och när man är kär, kär på riktigt, då känner man det!
den pirrande känslan i magen varje gång man träffar personen, och den känslan av att
faktiskt bara veta att det här är helt rätt! det finns ingenting fel på det här.
den känslan är något alla vill ha, och det är en känsla som nästan alla en gång får.
oavsett hur länge det håller eller hur länge som den andra känner detsaamma.
jag har nästan aldrig känt en sådan stark kärlek som jag ser att vissa andra har.
jag har vart kär, två gånger, men det har aldrig blivit det här äkta, det har iallafall inte
känts så!
men är man olyckligt kär så finns det inte så mkt att göra åt det, bara att hoppas på att
personen ändrar sig, vilket mycket väl kan hända. men sluta aldrig kämpa!
för då ger man upp allt och det lovar jag, det vill man verkligen inte göra!
lev livet, dag för dag, planera inte in allt som ska hända under hela veckorna.
utan ta vara på dagen och lev ditt liv exaktsom du vill det!
med eller utan kärlek, du är fortfarande exakt samma person! och det ska du vara stolt över<3