Tänk om det vore så enkelt

Att låta tårarna bara rinna och bara visa världen mina känslor

Visa alla hur jag känner så att dem skulle känna minsta känsla

Låta världen få känna bara för några sekunder

Då skulle alla förstå och alla skulle veta varför

Inga förklaringar till varför skulle behövas, dem skulle förstå

Ni skulle förstå

Men nu så rullar tårarna ner i ensamheten

Ingen vet, ingen förstår, ingen bryr sig

Ingen bryr sig för att ingen kan känna det jag känner

De tar det bara som en klackspark

Medans mina känslor drar det åt något helt annat håll

Det sätter sig fast i minnet och tankarna

Det sätter sig rakt i hjärtat

Faller, det faller isär i tusen bitar

Det är krossat, krossat av alla saker som tyngde ner

Krossat, förfallet, borta

Förstår någon nu?

Nej ingen förstår någonting alls

För tårarna rinner fortfarande i ensamhet och ingen förstår

Ni kallar det för småsaker som inte borde betyda någonting

Men för mig, betyder det alldeles för mycket

Jag tar åt mig mycket mer än er men jag bryr mig också mer

Jag bryr mig om allt mer jag bryr mig om för mycket ibland

Jag vill bara få er att förstå, visa er smärtan och alla minnen

Alla minnen som krossar mitt hjärta, det utsätts, för för mycket smärta.