leva livet!
ni vet att man lär sig någonting nytt varje dag som livet går.
man vågar ta chanser man inte trodde man skulle våga för kanske ett år sen
och man vågar ta ett steg.. ibland händer det att man snubblar på vägen..
att man hamnar i en situation som kanske är väldigt svår att ta sig ur.
men om man håller kvar, så kommer man snart att fortsätta gå.. steg, för steg.
man kommer sedan efter ett tag inse att allt blir bättre, man kanske bara har några
sår kvar från när man har snubblat, men ingenting gör längre särskilt ont.
men rädslan av att ramla igen, den kommer alltid hänga kvar.
man önskar att allt som är dåligt bara försvinner och allt ska vara perfekt,
men du vet älskling, allt är aldrig perfekt..
du kommer alltid kunna hitta nått fel.. men man kan tänka bort det.
man måste inte tänka på det dåliga som finns, man kan tänka på det bra.
för när man gör det, när man tänker på allt det bra som man har i sitt liv,
det är då den glädjen som man hela tiden velat känna kommer tillbaka i kroppen,
och hoppet, hoppet är det som håller en uppe, som håller kvar en vid vägen.
tyvärr så är allas vägar olika, vissa är väldigt krokiga med mycket svängar,
vissa delar kanske är omringade av stora mörka delar, sedan kommer man ibland,
eller kanske ganska ofta till stora, ljusa ängar där strålande solsken lyser ner på dig
där du går och du bara känner att, det här.. det är vad jag kallar liv!
men som tyvärr så är även vägar olika långa, ibland kanske det är en hel motorväg
som är flera mil lång, men ibland, så kan det vara en kort skogsväg, där allting
skymmer och det är svårt att se det verkliga livet utanför..
men hur lång vägen är, det vet man inte förens man kommer till slutet , och när man
är där, så finns det ingen återvändo.
men har du riktigt tur, så är det bara en stoppväg som får dig att stanna,
och du kan sedan fortsätta på vägen ända tills du når dit du ska..
men när vägen är slut, då är alla vägar detsamma.. för då finns det ingen fortsättning,
så lev.. för du vet aldrig när din egen väg tar slut..
så varför gå och oroa sig över mörka delar när du kan välja att se ditt liv från den ljusa sidan?
för ljusa sidor finns alltid i ditt liv..
ibland är det värt att tänka till!
man vågar ta chanser man inte trodde man skulle våga för kanske ett år sen
och man vågar ta ett steg.. ibland händer det att man snubblar på vägen..
att man hamnar i en situation som kanske är väldigt svår att ta sig ur.
men om man håller kvar, så kommer man snart att fortsätta gå.. steg, för steg.
man kommer sedan efter ett tag inse att allt blir bättre, man kanske bara har några
sår kvar från när man har snubblat, men ingenting gör längre särskilt ont.
men rädslan av att ramla igen, den kommer alltid hänga kvar.
man önskar att allt som är dåligt bara försvinner och allt ska vara perfekt,
men du vet älskling, allt är aldrig perfekt..
du kommer alltid kunna hitta nått fel.. men man kan tänka bort det.
man måste inte tänka på det dåliga som finns, man kan tänka på det bra.
för när man gör det, när man tänker på allt det bra som man har i sitt liv,
det är då den glädjen som man hela tiden velat känna kommer tillbaka i kroppen,
och hoppet, hoppet är det som håller en uppe, som håller kvar en vid vägen.
tyvärr så är allas vägar olika, vissa är väldigt krokiga med mycket svängar,
vissa delar kanske är omringade av stora mörka delar, sedan kommer man ibland,
eller kanske ganska ofta till stora, ljusa ängar där strålande solsken lyser ner på dig
där du går och du bara känner att, det här.. det är vad jag kallar liv!
men som tyvärr så är även vägar olika långa, ibland kanske det är en hel motorväg
som är flera mil lång, men ibland, så kan det vara en kort skogsväg, där allting
skymmer och det är svårt att se det verkliga livet utanför..
men hur lång vägen är, det vet man inte förens man kommer till slutet , och när man
är där, så finns det ingen återvändo.
men har du riktigt tur, så är det bara en stoppväg som får dig att stanna,
och du kan sedan fortsätta på vägen ända tills du når dit du ska..
men när vägen är slut, då är alla vägar detsamma.. för då finns det ingen fortsättning,
så lev.. för du vet aldrig när din egen väg tar slut..
så varför gå och oroa sig över mörka delar när du kan välja att se ditt liv från den ljusa sidan?
för ljusa sidor finns alltid i ditt liv..
ibland är det värt att tänka till!
Kommentarer
Trackback